Johan Gollert är säljare sedan sju år på Sharp i Stockholm. Han har bott i USA och är en riktig sportnörd. Johan hatar att förlora, men älskar utmaningar som gör att han tränar klockan fem på morgonen.
Berätta om dig själv Johan
-Jag är gift med Sheana som tidigare pluggat och simmat på Arizona State University och som nu är pilatesinstruktör. Vi har två döttrar på nio och tolv år, hunden Lexi och katten Jack. Vi bor i radhus i Älta, men ska på vårkanten flytta till en villa i Fornudden strax söder om Stockholm. Familjen är viktig för mig och min drivkraft är att de ska ha det bra.
Vad gör du på fritiden?
-Jag gillar att laga mat. Att fixa en god pasta salsiccia, ta ett glas rött och lyssna på min favoritmusik Jack Johnson som är en amerikansk sing-songwriter. Jag är också fotbollstränare för yngsta dottern, det är så roligt att få se hur mycket de utvecklas och blir bättre.
Sportnörd
-Jag kan tänka mig att se 20 timmar sport på tv en helg när övriga familjen är på andra äventyr. Framför allt ser jag fotboll, hockey och golf. Jag spelar också golf, har 4,8 i hcp. Jag är en riktig sportnörd och hatar att förlora – jag är faktiskt en riktigt dålig förlorare.
-Jag gillar verkligen inte att löpträna men fick anmälan till Lidingöloppet som en present och såg det som en utmaning att testa något nytt. Och att klara av de tre milen under tre timmar.
Utmaningar är tändvätska
-Att ha en utmaning som jag skriver in i kalendern fungerar som tändvätska för mig. Trots att jag avskyr att löpträna så körde jag hårt med backträning och intervaller de sista veckorna före loppet. Mitt mål var att slå min kollega Eriks tid och det klarade jag, trots att jag fick fruktansvärd kramp i benen.
Nu hårdtränar Johan för att klara en Ironman som går av stapeln i Kalmar nästa sommar.
Varför Ironman?
-Jag tycker om att sätta upp tydliga mål, planera och schemalägga. Och jag är duktig på att följa planen för att lyckas – jag hatar ju att förlora. Nu går jag ut på promenad med Lexi 04.45 och åker till gymmet 05.10. Förutom att träna på gymmet simmar jag 1,5 timme, cyklar 3–4 timmar och springer två mil varje vecka. Jag vet att jag sover bättre och orkar mer som pappa, och jag vill ju hålla mig mer alert. Jag vill hellre känna mig som Hulken än som soffliggare! Det är bara en riktig skada som få mig att avbryta ett lopp som jag har bestämt mig för.
Huddinge och hockey
Johan är född och uppvuxen med mamma, pappa och lillasyster i Huddinge och han spelade hockey från att han var knatte tills han fyllde 18.
Kärleken i USA
Sheana och Johan träffades i Los Angeles när han var där för att hälsa på några svenska kompisar. De blev ett par, gifte sig och bodde sex år i Chicago där också barnen föddes. Både barnen och Johan har dubbelt medborgarskap.
När har du nytta av dubbla medborgarskap?
-När vi reser till USA är det mycket smidigare att ha ett amerikanskt pass. Varje sommar åker vi till Chicago och hälsar på familj och vänner. Jag tycker att Chicago är en riktig drömstad, på sommaren är det superfint. Ibland bor vi hos Sheanas familj eller så hyr vi ett hus. Vi brukar åka runt i landet, bland annat till västkusten och senast var vårt resmål Montana där Sheana också har familj.
Säljare USA vs Sverige?
-Jag jobbade som säljare på ett företag som heter UniFirst. Det är ett rätt stort företag med 15 000 anställda som erbjuder städprodukter och entrémattor till skolor och sjukhus. Jag fick en väldigt bra säljskola som grund, i USA är det ett hårdare klimat och det gäller verkligen att ta för sig och även att sticka ut. Vi var 15 i mitt team, om man inte levererade åkte man bokstavligen ut efter tre månader.
Exotisk svensk
-Jag sågs som en exotisk svensk och det var ju lite kul. Det passade min natur, att vara trevlig, ställa frågor och lyssna. Jag har ju lätt för att prata med folk som jag inte känner. Jag älskar verkligen USA, folk är öppna och det är lätt att umgås. Det är självklart att gå över till grannen och grilla, och att prata i hissen med obekanta. En stor nackdel är att sjukvården är dyr och att det inte finns någon pappaledighet eller barnomsorg. Vi saknade också familj och vänner i Sverige så efter sex år flyttade vi hem.